Detaljerad information för diarienr 2008-6892
		Besl. instans: M Ämnesområde: Microbiol, immunol & infect disease Beslutsdat: 2008-11-17 Namn: Drobni, Mirva Titel: Fil doktor Kön: Kvinna Univ./Institution: Akademiska sjukhuset - Institutionen för medicinska vetenskaper Projekttitel: Fåglar som bioindikatorer för antibiotikaresistens i miljön Project title: Wild birds as bio-indicators of environmental antibiotic resistance Värdhögskola: Uppsala universitet SCB-klassificering: Klinisk bakteriologi, Medicinsk mikrobiologi, Infektionssjukdomar Beviljat(SEK): Bidragsform/Finansieringskälla   2009 2010   Bidrag till anställning som postdok i Sverige/ Vetenskapsrådet, övrig forskning   678000 678000 Beskrivning: Antibiotikaresistens - en skuld som skall betalas av nästa generation Bakterier som utvecklar resistens mot antibiotika är ett av vårt samhälles största framtida hot, och påverkar våra möjligheter till olika medicinska behandlingar i större omfattning än vad man först kan tro. Det är inte behandlingen av den smärtsamma bihåleinflamationen som är det största problemet, den läker med stor sannolikhet ändå ut av sig själv utan större men. Nej, riktigt allvarligt blir det när vi inte längre till exempel kan utföra idag enkla kirurgiska ingrepp för att patienten riskerar dö i allvarliga sårinfektioner som utvecklar sig till blodförgiftning - en infektion som kräver antibiotikabehandling, eller när vi inte kan trycka undan hotande infektioner hos en cancerpatient som fått ett nedsatt immunförsvar efter cellgiftsbehandling. Listan kan göras lång, men slutsatsen är att vi hamnar i en situation som liknar den vi hade för 100 år sedan, innan vi fick antibiotika, med den enda skillnaden att vi ner på artnivå kan tala om vad som var orsaken till sjukdomen. Sjukdomsbilden är högupplöst, men vi kan inte längre radera den! Kampen mellan bakterierna och läkemedlen kan liknas vid en strid, där vi utvecklar antibiotika för att förhindra bakterier från att orsaka sjukdom (genom att döda dem eller göra det omöjligt att tillväxa) och bakterierna hittar vägar för att undvika antibiotikans effekter. Bakterierna har många fördelar i kampen, men främst av dem är dessa två; de har en kort generationstid och kan när så är möjligt snabbt öka i antal, och detta görs möjligt genom att de har stor förmåga att förändra sin genetiska bakgrund och anpassa sig till förändringar i den miljö de befinner sig i. En del i denna genetiska anpassningsförmåga är det utbyte som sker mellan bakterierna; de delar gärna med sig av sina nya förmågor. Det är viktigt att notera att det är vår användning av antibiotika, både inom medicin och veterinärmedicin, som skapar de betingelser som pressar fram resistensutvecklingen. Och dessvärre stannar inte antibiotikaresistenta bakterier hos de människor eller husdjur som behandlats utan kan också spridas ut i miljön, och väl där till andra djurarter och själva resistensen till andra bakteriearter och så vidare. I min forskning ligger fokus på förekomsten av antibiotikaresistens i naturen. Vi har valt att använda vilda fåglar som indikatorer på spridningen av antibiotikaresistens i naturen och analyserar material insamlat från fågelpopulationer över hela världen – från Arktis till Antarktis. Med hjälp av molekylärgenetiska metoder vill vi dels kartlägga hur omfattande förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier är i naturen och mot vilka antibiotika de är resistenta, samt identifiera särskilda ”markörbakterier” som kan användas för att bestämma flödet mellan människans miljöer och naturen. Vi vill också genomföra experimentella studier där vi i laboratoriet kan efterlikna naturliga situationer. Där vill vi studera hur länge resistenta bakterier kan leva kvar i en fågel, om resistentes kan överföras till andra bakterier i fågeln och om bakterierna kan spridas mellan fågelindivider. Sammantaget hoppas vi att våra studier ger viktiga data för att öka förståelsen av vår effekt på vår miljö – och att vi kan bidra med pusselbitar till den evolutionära dragkampen mellan bakterier och oss människor.